Några tillrättalägganden

I. Det Stora SACO-debaklet-
I början och mitten av 1970 lanserade den  socialdemokratiska regeringen med utbildningsministern yngve Zachrisson i spetsen en stor plan för att öka intaget till högskolan, speciellt för de lägre utbildade samhällsgrupperna. Den "geniala" planen var att sänka tillträdeskravet till den högre utbildningen. I en Saco artikel hävdade jag att denna plan  var fundamentalt felaktig och att en sänkning av tillträdeskravet skulle få en rakt motsatt effekt. Mitt argument var strängt matematiskt (för att förstå det måste man förstå den Gaussiska kurvans ekvation, medelvärdesskillnader kopplade till ekvationens varians vid olika medelvärdesdifferenser). Det empiriska  belägget var giltigheten av medelvärdesskillnader i íntelligens (IQ) mellan´olika samhällsklasser. Både i Sverige och andra länder fanns tillräckligt med data för att kunna tillämpa Gausskurvans ekvation och hävda att det förelåg statistiskt säkerställda samband som visade på på systematiskt lägre intelligens hos de lägre samhällsklasserna. I ett forskarupprop i USA hävdade ett hundratal forskare giltigheten av sambandet ( som för övrigt bekräftas  av professor Jensens studier av heritabiliteten).

Reaktionen på min saco-artikel var minst sagt vredgad - helt ett uttryck för en utbredd ignorans i det svenska samhället. (De statistiska data avser naturligtvis  gruppnivå och inte individnivå).

Ett undantag var det ursinniga telefonsamtal jag fick från en rörmokare i Stocholm. Samtalet slutade med att han inbjöd min hustru och mig att bevista den berömda PEKING-revyn, med makalösa dansnummer och halsbrytande svärdfäktningsdanser. Den ekonomiska kostnaden skulle han stå för!

Stig Strömholm, professor i juridik, rektor för Uppsala Universitet gav i en artikel starkt stöd för min SACO-artikel.

Hans Ramel skrev i ett inlägg: "Sture Eriksson: Sveriges modigaste man"

Bakgrunden till skolans problem i Sverige och andra länder är naturligtvis att den  politiska debatten främst inom socialdemokratin och närstående tänkesätt närmast framstår som en parodi på vetenskapligt tänkande. Ett exempel: I en bok hävdas att det genetiska arvet saknar betydelse. Miljön betyder allt- Denna ovetenskaplighet har fortsättningsvis på ett märkligt sätt påverkat skolans organisation och utgör en fundamental missuppfattning av jämlikhetsbegreppet samt arv-miljöfrågan.

Från att ha varit en skola i toppklass har skolan kontinuerligt försämrats över tid (otvetydigt klarlagd i PISA-studierna).

Vi vet numera att IQ består av ett flertal faktorer- t.ex. definierade av den faktoranalytiska metoden och att dessa faktorer i varierande grad styrs av genetiska mekanismer. Endast den obegåvade eller okunnige läsaren fortsätter naivt at tro att miljön är allt.

Se tidningen "Samhällsnytt:svenska skolan i fritt fall".

 

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.    (klicka här för att förlänga premium)(info & kontakt)