SKOLANS FÖRSUMMADE PROBLEM

 

"Alla skall få utvecklas till sin fulla potential. Det är ett av skälen till att vi har en obligatorisk grundskola, Utbildningsnivå skall inte gå i arv, Varje generation barn skall få utvecklas till sin fulla potential", säger Anna Ekström, Skolverkets chef, i ett insiktsfullt inlägg till SVT.

Vårt skolsystem behöver uppenbarligen reformeras från grunden eftersom både undersökningar av universitetsstudenters förkunskaper och PISA-studierna rörande grundskolan avslöjat oacceptabla kunskapsbrister hos eleverna.

 

LIKHET, LIKVÄRDIGHET OCH JÄMLIKHET

En av skolpolitikens stora frågor handlar om vilken roll likvärdigheten har och bör ha i skola och samhälle.
I lagar och föreskrifter fastslås att likvärdighen skall gälla hela skolan – likvärdigheten ses som samhällets grundbult.
Den aktuella debatten lider emellertid av en fundamental brist – begreppet likvärdighet saknar en hållbar definition. Dessutom sammanblandas begreppet likvärdighet ofta med begreppen likhet och jämlikhet.
I samtliga fall riskerar debatten därför att bli en uppvisning i tyckanden.
Skall vi få en meningsfull skoldebatt i Sverige måste begreppen självfallet ges entydiga definitioner.
Det vanliga försöket hitintills har varit det närmast heligförklarade miljöteoretiska synsättet. 

 

DEN MILJÖTEORETISKA MÄNNISKOSYNEN.

Detta synsätt innebär att vi alla är födda lika och att det är miljön som har skapat skillnaderna mellan människorna. För att få full likvärdighet behövs endast, enligt denna människosyn, att skillnaderna avlägsnas. Som en svensk politiker uttryckte saken: vi skall sammanpressa alla till gemenskap. Den obegåvade individen skall följaktligen göras normalbegåvad. Den högbegåvade individen skall göras normalbegåvad! Så enkelt skulle skolans problem kunna lösas! 

Gracchus Babeuf (1760-1797), ofta benämnd den förste socialisten, skrev i De jämlikas manifest följande:
”Är vi inte alla lika?” … ”Eftersom alla har samma behov och samma möjligheter, bör alla få samma uppfostran och utbildning samt lika hög levnadsstandard”.

I Förenta Staternas Oavhängighetsförklaring år 1776 fastslogs följande:
“We hold these truth to be selfevident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights…” 

Uttrycket “all men are created equal” är olyckligt formulerat i den bemärkelsen att det vilselett många okritiska individer att tro att människor är skapta lika. Jämlikhetsideologier världen över har här funnit skolpolitikens heliga Graal.

Den miljöteoretiska tolkningen av termen ”equal” utgör emellertid en fundamental missuppfattning av de tankar som framförts.

Oavhängighetsdokumentet författades av Amerikas tredje president Tomas Jefferson (1743-1826). Hans uppfattning var att människor är lika i bemärkelsen att de har samma grundläggande struktur (till skillnad från exempelvis apor och hundar) men att de är olika beträffande sådana kvaliteter som begåvning och moralitet. Han menade vidare att det i en demokrati därför blir en viktig uppgift för skolans korståg mot okunnigheten att utbilda alla och att i synnerhet ta vara på de begåvade, eftersom det finns en ”naturlig aristokrati”, som samhället bör utnyttja för att få de bäst lämpade att styra samhället.

Amerikas andre president John Adams hade samma uppfattning i denna fråga som Jefferson, vilket framgår av ett brev till politikern Samuel Adams år 1793:
 ”Genom naturens lag är alla människor människor och inte änglar – människor och inte lejon – människor och inte valar, människor och inte örnar – det vill säga, de tillhör alla samma art; och detta är allt naturens jämlikhet innebär. Men människa skiljer sig från människa nästan lika mycket som människa från odjur”

Den välkände psykologen Watson, behaviorismens grundare, skrev år 1930:
 ”Ge mig ett dussin friska och väl utvecklade barn och den värld som jag angivit att uppfostra dem i, och jag garanterar att jag kan ta vem som helst av dem på måfå och utbilda honom till det slags specialist som jag önskar – läkare, jurist, konstnär, affärsledare och till och med tiggare och tjuv, oberoende av hans begåvning, böjelser, förmåga, kallelse och förfädernas ras”.  

Har det miljöteoretiska synsättet stöd i FN stadgans grundvärdering?

   Den 10 december 1948 antog FN:s generalförsamling FN:s deklaration    om mänskliga rättigheter, vilken inleds med orden:

   "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter".

Detta är naturligtvis något helt annat än att hävda att alla är födda lika!

 

 

LIKHETSDOKTRINEN

Likhetsdoktrinen, som i decennier präglat den svenska skolan och till betydande del skapat skolans kris, har förtjänstfullt granskats av professor Kjell-Åke Forsgren i artikeln Likhetsdoktrinen är orsaken till skolans kris. (Svd,  Brännpunkt / Skolan 4 jan, 2014.).
Se även hans hemsida:
http://www.kjell-ake-forsgrens-hemsida.com/

Vissa andra inlägg i skoldebatten karakteriseras emellertid av en missuppfattning av den forskning som säges visa att differentiering (nivågruppering) är ogynnsam.
  Man har då uppenbarligen blundat för den internationella forskning som visat att nivågruppering är effektiv - men under en viktig förutsättning – en förutsättning, som med vissa undantag,  knappast har accepterats av det svenska skoletablissemanget - nämligen förutsättningen att studiemål, läroplaner och kursplaner måste utformas olika och vara anpassade till de olika elevgrupperna. I detta fall gynnas de flesta av nivågruppering.

 

OM MÄNSKLIGA OLIKHETER       

HUR OLIKA ÄR SKOLANS ELEVER? 

I skoldebatten har framförts argumentet att skillnaderna i elevernas studieprestationer, med undantag av extremerna i den gaussiska fördelningskurvan, inte är speciellt stora.
  Underförstått, om skillnaderna är små så är det befogat att ha en gemensam läroplan och en sammanhållen skola där de flesta, kanske praktiskt taget alla, når studiemålen.
  Argumentet är mycket viktigt för debatten och förtjänar en ingående behandling.
  Först något om bakgrunden.  I Sverige har nivågruppering och andra sätt att låta elevskillnaderna komma fram, politiskt betraktats som något oönskat och utan sakliga grunder förbjudits sedan lång tid tillbaka. Följaktligen kan man i Sverige knappast finna forskningsresultat eller andra belägg för stora skillnader mellan eleverna. 
  En parallell från idrotten kan illustrera fallet. Om man i höjdhopp skulle förbjuda att lägga ribban på högre höjder än 150 cm, kan man självfallet inte vänta sig att prestationsskillnaderna i höjdhopp skall bli speciellt stora. Dylika s.k. takeffekter hindrar effektivt elevernas optimala utveckling.

Den kritiska frågan för framtidens skola blir därför: Hur stora blir skillnaderna mellan elevernas studieprestationer om varje elev får utvecklas enligt sina förutsättningar?

För att kunna sätta in denna fråga i ett större sammanhang bör vi granska några fakta.
Ser vi till individers yttre, anatomiska skillnader finner vi att skillnaderna är små eller mycket små. Antalet fingrar, antalet ben, antalet hjärtan m.m. är med vissa undantag praktiskt taget desamma för olika individer. Variationen i stora grupper är praktiskt taget noll.  

Mäter vi kroppslängd visar militära inskrivningsdata på 18.000 individer ett maxvärde på 209 cm och ett minvärde på 156 cm. Ett mått på variationen består i att bilda kvoten mellan högsta och lägsta mätvärdet. Detta variationsindex (Max/Min kvoten) är 1,3 :1 för kroppslängd.

Dessa mycket ringa individvariationer skulle, något lättvindigt, kunna tas till intäkt för den sammanhållna klassen, men man försummar då naturligtvis att i skolsammanhang de relevanta variablerna knappast är anatomivariabler utan prestationsvariabler.
 

Då det gäller prestationer blir bilden en helt annan.

Fysiska prestationer uppvisar högst betydande variationer.
Till exempel har lungkapacitet ett index på 3,6 : 1. 
Det militära inskrivningsprovet visar ett index på 3,2 : 1 då det gäller muskelstyrka. 
Ett arbetsprov mätt i watt ger ett index på  8,2 : 1 medan ett arbetsprov mätt i watt/kilo kroppsvikt ger 9,7 : 1.  

Mentala prestationer.
Än större variation framkommer beträffande de mentala prestationerna. Då det gäller människans mentala prestationer (kunskapsutveckling) visar en välkänd amerikansk studie inbegripande 10.970 elever ett variationsindex på 17,9 : 1. Tar vi bort de bästa och sämsta 10 procenten i experimentgruppen blir variationsindex  för den kvarvarande 80%-gruppen ändock så högt som 3,5 : 1!
En lång rad fakta i den internationella forskningen bekräftar de avsevärda individvariationerna:

a). Intelligensskillnader. Av grundläggande betydelse för skolans funktioner är de begåvningsskillnader som existerar mellan eleverna.  I en given population varierar intelligenskvoten (IQ) från 50 till 150. I en ogallrad klass med 10-åringar kan sålunda den svagaste eleven ha en mental ålder motsvarande en normal 5-åring, medan den högst begåvade eleven kan ha en mental ålder motsvarande en normal 15-åring.

Detta faktum utgör kärnan i pedagogikens problem – väl etablerat i den internationella forskningen men konsekvent mörklagt i den svenska skoldebatten. Beträffande intelligensvariationen har en omfattande forskning klart visat att individskillnaderna väsentligen styrs av genetiska faktorer (cirka 75%), medan felfaktorer står för cirka 5% och miljöfaktorer för cirka 20% av populationsvariansen.

 b). Kunskapsskillnader. Genom att använda standardiserade kunskapsprov (s.k. klassnorm test) har en rad internationella studier klart påvisat de mycket stora skillnader som existerar mellan eleverna i skolan. Som exempel kan nämnas att i en klass med 10-åriga elever, de svagaste hade kunskaper som motsvarade medelkunskapen i klass 1, medan de bästa eleverna hade kunskaper som motsvarade medelkunskapen i klass 9!
  I en annan studie använde man åldersnormer i stället för klassnormer. Eleverna hade gått 3,5 år i skolan. De svagaste eleverna hade kunskaper som motsvarade sexåringars nivå, medan de bästa hade kunskaper som motsvarade genomsnittliga 15 åringars kunskaper! 

En lång rad av dylika fakta ger ovedersägliga bevis för den stora interindividuella variationen som existerar mellan skoleleverna och motiverar det grundläggande pedagogiska kravet att skolan måste utformas så att den verkligen tar hänsyn till dessa skillnader och anpassar skolarbetet därefter.

 

VARIATIONER HOS LÄGRE DJURARTER.

De stora variationerna i prestation gäller inte enbart människan utan har kunnat konstateras även för olika djurarter. 
  En grupp rhesusapor visade i en problemlösningssituation att de svagaste behövde 22 försök för att lösa problemet, medan de bäst presterande endast behövde 2 försök. Detta ger en max/min kvot på 11 : 1.
  I ett experiment på kattor behövde de ”svagbegåvade” 760 försök för att lära en viss form-storleks diskrimination, medan de ”högbegåvade” kattorna klarade uppgiften på 54 försök. Indexet blir då 14,1 : 1.
  Även encelliga djur som protozoer uppvisar en betydande variation. I ett experiment med inlärning (betingad reflex) behövde de lågpresterande 284 försök för att lära sig beteendet medan de högpresterande protozoerna endast behövde 79 försök. Variationsindexet blir här 3.6 : 1.  

 

SLUTSATSER
De fakta som föreligger visar att variationen i mentala prestationer är högst avsevärd, både hos människa och lägre djurarter.

En skolpolitik som i realiteten tar hänsyn till den stora interindividuella variationen i mentala prestationer står inför en helt ny uppgift då det gäller att förbättra skolan.
Läroplanerna i olika länder har i dagens läge i stort samma struktur. De utgår från en slags ”enhetselev" som skall lära in vissa element i årskurserna i olika tidsbestämda stadier. Bakgrunden till dessa läroplaner är till stor del Piagets stadieteori över den kognitiva utvecklingen. I många länder har teorin lett fram till ambitiösa läroplaner med detaljerade specifikationer av kunskapsutvecklingens framskridande. Finland är ett gott exempel på dylika, väl utvecklade läroplaner.

Men som jag upprepade gånger påpekat, saknar stadieteorin den differentialpsykologiska aspekten rörande elevernas utveckling från skolstart till skolans slut.
 Denna aspekt medför ett hitintills gravt försummat, nytt krav på läroplanerna i framtidens skola: de måste kompletteras med specifika läroplaner för lågpresterande och högpresterande elever.  
  Som ett exempel. Låt oss utgå från ett variationsindex på 3:1, vilket index med all säkerhet är en kraftig underskattning av de verkliga variationerna.
 Ett dylikt index innebär att de högpresterande eleverna på tre år klarar av det som tar de lågpresterande 9 år! Hur skall dessa högpresterande elever tas om hand? Skall vi låta dem sitta och rulla tummarna, hitta på ofog, skolka, eller skall vi utveckla nya läroplaner som optimalt utvecklar dessa elever? 
  Motsvarande gäller för de lågpresterande eleverna. Hur skall vi på bästa sätt ta hand om dessa elever, som i många fall helt enkelt inte klarar av vad de upplever som orimligt svåra kurser. Skall vi fortsätta att ställa dessa elever inför känslokalla och orimliga överkrav eller skall vi ge dessa elever empati och en därpå grundad rimlig kravnivå?

Dessa fakta motiverar följande fråga:
Hur skall vi utforma framtidens skola så att den på bästa sätt för eleverna, alla och envar, förenar grundvärderingen med etablerade vetenskapliga fakta rörande individskillnader?
 

Tack vare ett framsynt samarbete mellan .SE och Tele2 har skapats möjligheter att i SE:s Internetmuseum för framtiden dokumentera utvecklingen inom olika områden. Bl.a. har viktig internationell forskning hedrats med en plats i museet.  Denna hemsida rymmer en ng rad av  vetenskapliga studier som till avsevärd del hitintills negligerats i den svenska skoldebatten. 
 

http://home.swipnet.se/StureEriksson/artikel01.htm

  

Denna forskning presenterar en falsifiering av miljöteorins teser och förhoppningar och visar att genetiska mekanismer i hög grad bestämmer både skillnader i begåvning (intelligens) och skillnader i studieprestationer.

Det är därför nu dags att ta dessa forskningsresultat på allvar och bl.a. undersöka konsekvenserna för begreppen likvärdighet och jämlikhet med utgångspunkt i den genetiska modell enligt vilken studieprestationer (och även IQ) är en summa av genetiska faktorer, miljöfaktorer och interaktionen mellan arv och miljö.
Längre ner på föreliggande hemsida skisseras några konsekvenser av nämnda forskningsresultat.
  Frågorna har även behandlats i boken Sture Eriksson, SYSTEMFELEN i SKOLAN, 2002.



Sammanfattningsvis har de internationella forskningsresultaten påvisat grundläggande förhållanden som nödvändigtvis måste utgöra byggstenarna i framtidens skola, nämligen:

1. Den väl etablerade dominansen av genetiska faktorer över  miljöfaktorer för elevernas intelligensvariation.
Beträffande IQ-skillnaderna har det i flera studier övertygande visats att heritabiliteten (arvbarheten) är omkring 0.75. Detta innebär att 75% av skillnaderna mellan individer styrs av genetiska faktorer medan omkring 25% av individskillnaderna (variansen) styrs av miljöfaktorer. 

2. Beträffande studieprestationerna har nyligen bekräftats de genetiska faktorernas betydelse,  t.ex. i följande rapporter:

Strong Genetic Influence on a UK Nationwide Test of Educational Achievement at the End of Compulsory Education at Age 16.
Shakeshaft, N. G.,Trzaskowski, M., Mcmillan, A.,Rimfeld, K.Krapohl, E.Haworth, C. M. A., Dale, P. S., Plomin, R. & Ansari, D. (ed.) 11 Dec 2013 In : PL o S One . 8, 12, p. N/A e80341).

Literacy and numeracy are more heritable than intelligence in primary school.
 / Kovas, Yulia; Voronin, Ivan; Kaydalov, Andrey; Malykh, Sergey B; Dale, Philip S; Plomin,Robert. Psychological Science (China), Vol. 24, No. 10, 10.2013, p. 2048-23.
  

3. Elevernas kognitiva kunskapsutveckling över tid kännetecknas av divergensprincipen. FIGUR 1
Denna viktiga princip innebär att alla elever vinner på övning  (gruppens medelvärde ökar). Samtidigt ökar spridningen (standardavvikelsen) mellan eleverna till följd av övningen. En viktig aspekt av divergensen innebär att den högpresterande delgruppen vinner mer än den lågpresterande delgruppen. En av de ledande forskarna inom området sammanfattade denna aspekt av divergensprincipen sålunda:  Det föreligger en överväldigande sannolikhet att en elev som är framstående vid skolans början fortfarande är framstående vid skolans slut.

  Nära kopplad till divergensen är den generella MOTIVATIONSPRINCIPEN.  För att skapa en god studiemotivation krävs att skolarbetet utformas så att det möjliggör en optimal relation mellan varje elevs målsättning (aspirationsnivå) och motsvarande prestationsnivå. Överkrav likaväl som underkrav måste undvikas. Följaktligen krävs här direkta hänsynstaganden dels till variationsprincipen (elevernas intelligensskillnader), dels till divergensprincipen.    Hittillsvarande skolpolitik utmärks av systematiska brott mot båda dessa principer. Detta leder i många fall till frustration hos eleverna med en rad negativa effekter som manifesteras bl.a. i den bristande ordningen i många skolor och att kunskapsuppdraget inte kan fullföljas.

   En direkt följd av divergensprincipen är att undervisningen måste individualiseras.  Både de högbegåvade, normalbegåvade och lågbegåvade eleverna bör få studieplaner (kursplaner) som är anpassade till respektive elevgrupp.

4.
Den sociala bakgrundens betydelse för studieprestationen är kraftigt överskattad.
PISA-data visar att korrelationen mellan social bakgrund (SEI, socioekonomiskt index) och studieprestationer är omkring 0.25. Detta innebär att endast 6% av variationen i studieprestationer  förklaras av den sociala bakgrunden.

  

GENERELLA PEDAGOGISKA KONSEKVENSER

Den populationsgenetiska modell (stundom benämnd kvantitativ genetik) som under lång tid analyserats i den internationella skolforskningen har ingående behandlats av Jensen, A.R. How much can we boost IQ and Scholastic Achievement. Harvard Educational Review, 1969, 39, 1-123.

Ytterligare viktiga forskningsresultat visande genetikens betydelse för skolpolitiken finns sammanställda av Jensen, A. R. (1972) i boken Genetics and Education, Methuen & Co Ltd.

Denna litteratur borde utgöra den historiskt nödvändiga introduktionen dels till den svenska lärarutbildningen dels till en skoldebatt som baseras på forskningens data.

De internationella studierna har visat heritabilitetens stora betydelse men även att miljön i flera fall är en viktig faktor. Vi behöver därför både ny forskning och en ny debatt som utgår från den populationsgenetiska modell som innebär att ett viss egenskap, t.ex. studieprestationen styrs av genetiska faktorer, miljöfaktorer och interaktionen mellan arvsfaktorer och miljöfaktorer.

Denna forskning använder avancerade statistiska metoder (variansanalys, faktoranalys, multipel regressionsanalys) för att beskriva viktiga samband och beroenden och hur fenotypen (t.ex. studiebegåvningen) utgörs av en summa av genetiska faktorer, miljöfaktorer samt interaktionen mellan arv och miljö.
 
  Det är glädjande att notera att framsynta politiker nyligen slagit fast att endast de bästa av dem som söker till lärarutbildningen skall accepteras som lärarkandidater. En högkvalificerad kår av lärarkandidater kräver sedan en matchning mot en kvalificerad lärarutbildning som förutom pedagogiken skall inbegripa populationsgenetiken. Hur skall annars lärarstudenerna kunna ta till sig den internationellt ledande skolforskningen som till avsevärd del bygger på nämnda genetiska kunskaper och metoder?

Uppenbarligen har vi en helt ny grund för studiemålsdiskussionen i vårt land.

ETT SPEKTRUM AV MÅL FÖR FRAMTIDENS SKOLA  

En skola för alla borde, tycker man, kräva en studiemålsdebatt som inkluderar alla elever. Uppenbarligen är denna förväntan ingen självklarhet i den pågående svenska debatten om grundskolans studiemål.

Piagets viktiga stadieteori, som till väsentlig del styrt utformningen av våra läroplaner, har tre allvarliga brister i detta sammanhang.
  Dels saknar teorin en vetenskapligt grundad modell över de svagbegåvade elevernas kognitiva utveckling.
  Dels saknar teorin en välgrundad modell över de högbegåvade elevernas kognitiva utveckling.
  Dels saknar teorin en modell över de normalbegåvade elevernas olika utvecklingar. Två elever med samma allmänbegåvning kan ha helt olika kognitiva profiler (begåvningsprofiler) med innebörden att pedagogiken måste utformas olika för att enligt grundvärderingen låta var och en utvecklas optimalt.

Tillsammans med den skolpolitiska grundvärderingen innebär den genetiska och sociobiologiska forskningens resultat helt nya krav på den svenska skolpolitiken:
  Den grundläggande men inte helt lätta uppgiften består i att utveckla ett nytt sätt att ta sig an skolans studiemål,   nämligen att utforma ett spektrum av studiemål – allt från de svagare elevernas specifika kunskapsmål till de högbegåvade elevernas högst olikartade kunskapsmål, naturligtvis med klargörande av de gemensamma studiemomenten.
  På det sättet läggs grunden till en ny, genuin individualisering, studiero och motivation - nödvändiga förutsättningar för goda studieprestationer i skolan. Men de pedagogiska utmaningarna är betydande. 

DE SVAGBEGÅVADE ELEVERNA
I det stora amerikanska projektet Talent visades att praktiskt taget alla elever kan klara skolan och dessutom uppleva den som meningsfull – men under en viktig förutsättning – en förutsättning som i vårt land lyst med sin ständiga, närmast tabubelagda frånvaro eller, i självtillräcklighetens anda, helt avfärdats! 

  Förutsättningen är utomordentligt enkel: Skolan skall anpassas till eleverna och inte tvärtom.

  Detta krav innebär att de svagpresterande eleverna skall ha egna, individanpassade studiemål, individanpassade läroplaner, individanpassade studiemedel och en individanpassad pedagogik.
  På detta sätt kan de mentalt retarderade, både de primärt retarderade och de sekundärt retarderade, ges en värdefull utbildning så att de finner meningsfulla arbeten i samhället. Om de svagbegåvade eleverna slipper skolans akademiskt inriktade kursinnehåll, men får kurser anpassade till deras begåvningsprofiler, kan deras specialkunskaper, sociala kompetens och empati bli ett viktigt inslag i många arbetsuppgifter, även i ett högteknologiskt samhälle.

 I Finland får 33% av eleverna  kompetent hjälp av specialpedagoger och lärare med egen akademisk forskning.
  I vårt land har Skolinspektionen visat att tre fjärdedelar av Sveriges kommuner inte klarar av uppdraget att för elever med särskilda behov ge den undervisning de behöver och har rätt till. Misslyckandet är ytterligare ett belägg på kommunaliseringens förödande följder och det underbygger utbildningsminister Björklunds uttalande om att skolan lämnats i händerna på en grupp amatörer. För att rätta till de stora försummelserna i detta sammanhang krävs en statligt garanterad, kraftig förstärkning av specialpedagogiken, fler utbildade specialpedagoger, fler anställda specialpedagoger som i det dagliga arbetet kan bistå lärarna med den undervisning dessa elever behöver.

DE NORMALBEGÅVADE ELEVERNA.
Men även ”normaleleverna” kräver ett nytt synsätt och en ny studiemålsdebatt eftersom dessa elever inte utgör en homogen elevgrupp. Dels föreligger en betydande variation i allmänintelligens i gruppen, dels finns betydande skillnader härrörande från individers olika begåvningsprofiler (faktorstrukturer) implicerande olika kognitiva stilar, t.ex. auditivt kontra visuellt lagda elever. 
  Ett slående exempel på en direkt koppling mellan gener och människans kognitiva förmåga föreligger i Turners syndrom som visar sig som ett typiskt handikapp benämnt ”rums-form-blindhet”. Detta handikapp innebär att ifrågavarande individer uppvisar låga värden på test över perceptuell-spatial förmåga, trots att deras IQ-värden är normala. Vidare har de stora svårigheter i aritmetik och matematik trots att begåvningen är normal eller högre. 
  Dylika elever kräver självfallet en speciell omsorg och en pedagogisk metod som anpassas till de perceptuella-spatiala svårigheter som dessa elever har. 

DE HÖGBEGÅVADE ELEVERNA.
En av de elevgrupper som närmast misshandlats I den svenska skolan utgöres av de högbegåvade eleverna. De många frågorna och snabbt ökande inläggen på Internet bekräftar Sveriges monumentala försummelser gentemot de barn som kommer att vara avgörande för vår framtida internationella konkurrenskraft: skapare av framtidens forskning, teknikutveckling, företag och organisationer - därigenom skapare av de nya arbeten som Sverige så väl behöver.
  Ett exempel från vardagslivet kan belysa den destruktiva mentalitet som jag kallat S12-SYNDROMET. I tidningen Ångermanland (allehanda.se) beskrivs fall där elever i grundskolan förhindrats att utvecklas i sin egen takt. En elev skälldes ut därför att han i sin hemläxa hade skrivit ut hela boken. En annan elev, duktig i matte, fick beskedet att om alla andra i klassen var på sidan 12, så skulle även den matteduktige eleven vara det!
  Så kan en befängd skolideologis lokala kadaverdisciplin se ut i verkligheten!
Uppenbarligen anses det i dylika fall vara befogat att bestraffa de elever som skulle kunna utgöra Sveriges spjutspets mot framtiden. - Borde vi inte i stället kraftigt stödja och uppmuntra alla begåvade elever oberoende av deras bakgrund.


Sammantaget pekar nämnda förhållanden för de tre stora elevgrupperna på behovet och vikten av ett nytt studiemålsspektrum inom den svenska skolan.

Skall Sverige framgångsrikt kunna konkurrera med andra länder i de internationella skoljämförelserna (PISA, TIMSS, PIRLS),  krävs att vi optimerar undervisningen för var och en av de olika elevgrupperna i fråga.

Den motsatta svenska skolpolitiken - att alla skall ha samma mål - är i grunden djupt oetisk eftersom den ställer orimliga överkrav på de svaga eleverna och orimliga underkrav på de duktiga eleverna. Denna den svenska enhetsskolans miljöteoretiska skolpolitik saknar i alla väsentligheter en vetenskaplig grund och under evighetens synvinkel kan den med fördel inordnas i mänsklighetens register över populistiska, ovetenskapliga och misslyckade skolreformer.

 

 

EN NY START FÖR FORSKNING OCH UNDERVISNING RÖRANDE GRUNDSKOLAN.
                           

  1. Under decennier av svensk skolpolitik har elevvariationernas existens och arv/miljöberoende, med vissa enstaka undantag, konsekvent försummats. Vad vi behöver är en pedagogik som anpassas till elevernas olika färdigheter och olika utvecklingstakt.

  2. För att hjälpa lärarna att redan vid skolans början snabbt få en i möjligaste mån objektiv bild av varje elevs svagheter och styrkor bör ett nytt diagnossystem utvecklas. Jag föreslår att vi i Sverige utvecklar motsvarigheten till det amerikanska testet Scholastic Aptitude Test (SAT) men modifierar det och standardiserar det för den svenska grundskolans elever. Detta test bör innehålla dels faktorbaserade skalor över intelligensen av relevans för de olika skolämnena, dels motivationsskalor för de olika skolämnena, i första hand läsning, skrivning, räkning men dels även sociometriska skalor. Grupperingen av eleverna skall ombesörjas av lärarna och rektorerna med syfte att skapa grupper som optimalt gynnar de olika eleverna, både då det gäller kunskapsuppdrget och demokratiuppdraget.

  3. Redan nu bör lärarutbildningen ändras så att den kommer bort från den miljöteoretiska arketypen och förutom traditionell pedagogik höjs till att inbegripa genetisk och sociobiologisk forskning av ledande internationell kvalitet.

 

ETT NYTT LIKVÄRDIGHETSBEGREPP KRÄVS.

Den grundläggande innebörden av nutidens likvärdighetsbegrepp utgöres av det högst befogade kravet på rättvisa - rättvisa beträffande många aspekter av skolans funktioner, exempelvis kravet att likvärdig undervisning skall ges oberoende av var i landet skolan ligger.

Tyvärr har livärdighetsbegreppet missuppfattats i dagens skoldebatt. Missuppfattningen består i att man sammanblandat likhetsbegreppet och likvärdighetsbegreppet, ett vanligt misstag alltsedan den förste socialisten Babeuf, den moderna socialismen och empirismens miljöteori enligt vilka det genetiska arvet negligeras och miljön närmast heligförklaras som grunden och lösningen på skolproblemen.    

Men likvärdighetsbegreppet kännetecknas även av en annan brist och kan därför inte appliceras på en central pedagogisk aspekt, nämligen elevernas kunskapsutveckling över tid.

Skälet är den motsägelse som råder mellan likvärdighetsbegreppet och forskningens data. Likvärdigheten skulle vara befogad om miljöteorin vore sann, d.v.s. om skillnaderna mellan eleverna kunde avskaffas genom adekvata miljöåtgärder. Men i dag vet vi att detta endast är ignoransens önsketänkande. 

Vilken blir följden om nu forskningen visat att elevskillnaderna både styrs av genetiska faktorer och miljöfaktorer på sådant sätt att de genetiska faktorerna har den största vikten och att en mindre del styrs av miljöfaktorer, icke nödvändigtvis enbart sociala faktorer? Vi vet ju att blyförgiftning t.ex. i täta trafikmiljöer sänker IQ! Andra kemiska faktorer, t.ex. droger, kan leda till en sänkning av IQ och elevens studieprestationer.
I det realistiska, sociobiologiska perspektivet, exemplifierat av divergensprincipen, blir situationen uppenbarligen betydligt mer komplicerad.

Allmänt sett innebär detta perspektiv att den pedagogiska strategin och undervisningen skall anpassas till varje individs optimala utveckling. En dylik målsättning, i förening med forskningens resultat, inte minst det breda empiriska stödet till divergensprincipen, pekar på behovet av ett nytt likvärdighetsbegrepp i den svenska skolpolitiken.

Skolans framtida utformning (läroplaner, kursplaner, pedagogik) bör dels ske i enlighet med grundvärderingen att varje elev har rätt att utvecklas optimalt enligt sina förutsättningar, dels ske i förening med forskningens resultat, främst divergensprincipen, intelligensens och studieprestationernas heritabiliteter.

Detta nya likvärdighetsbegrepp får konsekvensen att likvärdigheten blir större ju närmare individen kommer sin optimala utveckling.

Eftersom det visats (genom divergensprincipens breda empiriska underlag) att elevernas kunskapsutveckling leder till ökande skillnader mellan eleverna kommer likvärdigheten (definierad som skillnadsoptimering) att stå i direkt konflikt med miljöteorins föråldrade krav på avlägsnande av skillnaderna (skillnadsminimering).

Eftersom empiriska data talar mot skillnadsminimering och för skillnadsoptimering bör naturligtvis den sistnämnda utgöra basen för förändringen av framtidens skola.

De centrala pedagogiska frågorna blir då följande:

  1. Hur skall den pedagogiska anpassningen till elevernas i hög grad genetiskt bestämda differentiella begåvningar utföras?

  2. Vilka miljöfaktorer skall angripas och hur skall effekten av de negativa miljöfaktorerna reduceras eller helst elimineras?

  3. Hur skall de positiva miljöeffekterna utvärderas och optimeras?

  4. Hur skall interaktionseffekterna utvärderas och optimeras?

 

Debattens ram måste vara insikten att det omistliga fundamentet för ett samhälles utveckling är att alla människor, enligt FN-deklarationen, tillerkännes samma människovärde – oberoende av vad den filosofiska begreppsanalysen kommit fram till och att jämlikheten utgör den yttersta garanten för att skolans elever – alla och envar - tillerkännes samma okränkbara rätt till en optimal utveckling enligt sina förutsättningar.

 

 

UTVECKLINGEN AV FRAMTIDENS SKOLA.

SAMMANFATTNING AV MINA HEMSIDOR.

 

STEG 1. Skolans försummade problem i arv- miljöalternativens sammnhang bör utgöra startpunkten i analysen.

Det första steget består i att acceptera det övergripande, vetenskapligt underbyggda verklighetsläget.
 
I) Den miljöteoretiska uppfattningen har enbart historiskt intresse och bör följaktligen överges som grund för skolpolitiken

II) I dess ställe bör vi sätta den forskningsbaserade syn som kännetecknar den moderna pedagogiken, populationsgenetiken och sociobiologin.
Enligt detta synsätt bestäms elevernas studieprestationer av:
a) genetiska faktorer (främst studiebegåvning och inre motivation),
b) miljöfaktorer (lärarnas kompetens, yttre motivation, social bakgrund) och
c) interaktionen mellan genetiska faktorer och miljöfaktorer. 

III) Heritabilitetens (arvbarhetens) viktiga roll måste stå i centrum för analysen. Heritabilitetens roll i olika kontexter, inklusive interaktionen med miljöfaktorer bör på sikt ligga till grund för framtidens kursplaner. :
a) Begåvningsvariationer (intelligensskillnader mellan olika elever) bestäms till större delen (75%) av genetiska faktorer medan miljöfaktorer bestämmer ungefär 25% av individvariansen.
b) Studieprestationerna (begåvning i förening med motivation) bestäms i hög grad av genetiska faktorer i samverkan med miljöfaktorer. Science-ämnen förefaller ha högre genetiska laddningar än sociala ämnen. Men här behövs ny forsskning.   

STEG 2. Viktiga, etablerade forskningsresultat bör, tillsammans med den skolpolitiska grundvärderingen, utgöra fundamentet för utvecklingen av framtidens skola. Politiska önskemål skall negligeras om de bryter mot grundvärdering och etablerade forskningsresultat. 

En sammanställning av internationella forskningsresultat (skolpolitikens pusselbitar) finns på min hemsida:

http://home.swipnet.se/StureEriksson/artikel01.htm

 

STEG 3. Definition av ett studiemålsspektrum för framtidens skola.
I ett generellt perspektiv bör ovan nämnda aspekter av studiemålen analyseras inklusive definitionen av gemensamma mål (dvs. studiemål som alla elever bör uppnå) samt gruppspecifika mål (mål för de svagbegåvade eleverna, och mål för de högbegåvade eleverna. Eftersom studiemålen är avgörande för skolans och pedagogikens utformning bör studiemålen vara i centrum av debatten. 

STEG 4). Ett nytt likvärdightsbegrepp.
Ett faktabaserat likvärdighetsbegrepp bör införas i stället för det onyanserade likvärdighetssbegrepp – i viktiga avseende stridande mot fakta - som nu är det dominerande, bl.a. i PISA-länderna.