Finns Det Olika Människoraser

FINNS DET OLIKA MÄNNISKORASER?

                                        Sture Eriksson

Finns en vetenskaplig grund  för rasbegreppet? Frågan besvaras ofta med ett tvärsäkert ja eller nej. Därför finns det skäl att närmare betrakta frågan. 

I.Kromosomnivån. Den största delen av arvsmassan finns i cellkärnan i form av kromosomer. Människans kroppsceller har 46 kromosomer eller 23 kromosompar eftersom det i varje kroppscell (till skillnad från könscellerna) finns två kopior, en från modern, en från fadern.
Frågan i detta sammanhang är om det finns specifika raskromosomer eller ej.
Forskningen har visat att det inte finns specifika raskromosomer, t.ex. kineskromosomer, negerkromosomer, vitaraskromosomer, etc.
 Den mänskliga rasen är, med vissa undantag, i detta avseende homogen, vi är alla lika i betydelsen att vi alla har samma egenskaper, d.v.s.kriteriet för rasbegreppets definition blir här samma antal kromosome

II.Gen-nivån.Men frågan som därnäst uppstår är om det finns specifika rasgener. Varje kromosom innehåller omkring 100.000 gener. Forskningen, bl.a. HUGO-projektet, har tydligt visat att det inte finns några bevis för att vissa "raser" har gener som andra ”raser” saknar.
Kriteriet för definitionen är här sålunda : existensen av specifika gener hos olika, specifika raser. Så långt har forskningen levererat tydliga, odiskutabla svar – det finns inga specifika rasgener.Det traditionella rasbegreppet baseras på tämligen dåligt definierade egenskaper – hudfärg, krulligt hår, tjocka läppar, m.m. I USA används en fyrgradig ras-skala: Vita, Svarta, Latino, Asiater.
Efter att ha undersökt utseende och genmassa hos 373 brasilianer har forskare konstaterat att man inte kan dela in människor i olika raser. En person med krusigt hår, mörk hy, stora läppar och platt näsa kan mycket väl ha fler gener från vita europeiska förfäder än från svarta afrikanska, på samma sätt som en till synes vit person mycket väl kan ha flera ”svarta” gener. 
Studiens svarta försökspersoner hade i genomsnitt 52 procent ”svarta” gener i kroppen, medan de vita bara hade 39 procent ”vita” gener, kompletterat med 33 procent indiangener och 28 procent ”svarta” gener. 

III. HAPLOTYP-nivån. Vad som stundom har negligerats i sammanhanget är det förhållandet att genomet för en given individ mycket väl kan innehålla genetisk information som en annan individs genom saknar. Denna skillnad kan ha uppkommit via olika mekanismer.

  1. a) Alla människor har samma uppsättning av gener. Att vi ändå är olika beror på att dessa gener finns i olika varianter, så kallade alleler. 
    Allelerna kombineras slumpmässigt vid nedärvningen.  

    b) Då världens befolkning migrerade ut ur Afrika var flera mekanismer verksamma - genetiska, miljömässiga, t.ex. kyla, UV-strålning. Dels förändrades människorna som utvandrade från Afrika genom upprepade mutationer som i den pågående forskningen kartläggs men även betingelserna för dessa mutationer, d.v.s. när och var de inträffade. Resultatet blev genetiskt förändrade människor och förändrade genstrukturer skapades ständigt under dessa migrationer.

    c) Dels förändrades människorna via epigenetiska processer. Epigenetik handlar om hur kroppens celler kan slå på och av gener. Därmed kan celler, trots att de har samma arvsmassa, ha så olika funktioner.

    Epigenetics might explain how humans differed from Neanderthals despite very similar genes Ewen Callaway| April 18, 2014 | Nature

    Ancient human species interbred extensively, new discovery shows Ewen Callaway | February 19, 2016 | Nature

 

SLUTRESULTATET av mänsklighetens migrationer blev att de grupper som stannade kvar i Afrika fick en delvis annorlunda genstruktur än de människor som vandrade norrut, uppblandades med neanderthalare och andra folkslag, exempelvis denisovamänniskan. Även om effekten av varje mutation var svag så blev slutresultatet inte svagt eftersom varje DNA-position under människosläktets existens muterat tusentals gånger.

De erhållna skillnaderna mellan olika etniska grupper är intressanta men utgör de ett bevis på existensen av olika raser?

Knappast - de olika faktorerna, varav vissa är genetiska andra miljömässiga pekar på behovet av bättre forskningsmetoder.

 

HAPLOTYP - FORSKNINGEN

En bättre procedur för forskningen är att använda haplotyper för att undersöka variationen mellan populationer och olika etniska grupper.

Definition of haplotype: a group of alleles of different genes (as of the major histocompatibility complex) on a single chromosome that are closely enough linked to be inherited usually as a unit.
 

EMPIRISK FORSKNING.

En forskargrupp som studerade Europeiska och Afrikanska grupper drog slutsatsen att haplotyp-block strukturer uppvisar signifikant variation mellan populationer. 

Our tentative results show that at least in the genome region studied, it is unlikely that a common haplotype pattern exists for all human populations: many populations, even in the same geographical region, may have different haplotype patterns”.

 Genetic Epidemiology 27: 385–400 (2004)

 

I en senare studie framkom liknade samband.

“Correlations and regression analyses with a general developmental indicator (HDI) revealed that seven haplogroups were empirically important predictors of national cognitive ability (I,R1a, R1b, N, J1, E, T[+L]). Based on their evolutionary meaning and correlation with cognitive ability these haplogroups were grouped into two sets. Combined, they accounted in a regression and path analyses for 32–51% of the variance in national intelligence relative to the developmental indicator (35–58%”.

Intelligence, Volume 40, Issue 4, July 2012, Pages 362-375.

Haplogroups as evolutionary markers of cognitive ability.

Rindermann, H., Woodley, M.A., Stratford, J.

 

SLUTSATS: I dessa och flera liknande studier har framkommit empiriska data som medför att vi kan förkasta likhetsaxiomet och konstatera att de olika individgrupperna inte har identiska haplotyp-mönster.

 

Human Development Index (HDI) är ett index som används för att jämföra välståndet i olika länder, på samma sätt som bruttonationalprodukt (BNP).

Medan BNP fokuserar på materiellt välstånd hävdas HDI ge en mer komplett bild, eftersom det är en sammanvägning av förväntad livslängd, utbildningsnivå och BNP.

Måttet skapades av den pakistanske ekonomen Mahbub ul Haq (1934-98), och används sedan 1990 i de årliga rapporterna Human Development Report som utarbetas av FN.

 

DEFINITIONSFRÅGAN.

Om den empiriska forskningen kommer att visa att det inte föreligger något samband  mellan olika haplotyper, haplotyp-mönster, högre ordningens haplotyper och relevanta kriteria (t.ex. IQ, skolbetyg, koncentrationsförmåga, minnesfömåga, abstrakt tänkande, deduktivt tänkande, m.m.) för olika etniska grupper då kan en säker slutsats dras – det finns inga belägg för genetiskt grundade rasskillnader.

 Om däremot den empiriska forskningen kommer att visa att det föreligger signifikanta samband mellan olika haplotyper, haplotypmönster, högre ordningens haplotyper och relevanta kriteria (IQ, skolbetyg, koncentrationsförmåga, minnesförmåga, abstrakt tänkande, deduktivt tänkande, m.m.) för olika etniska grupper, då kan en säker slutsats dras – det finns klara belägg för genetiskt grundade skillnader mellan olika människogrupper.

 Men den kritiska frågan är: utgör dessa genetiska skillnader rasskillnader?

 Enligt min mening har i vissa fall en politiskt motiverad men sakligt omotiverad tankegång lett många till att förkasta rasbegreppet trots att vi ännu inte grundligt prövat huruvida olika haplotyp-mönster, eller högre ordningens haplotyper i förening med relevanta kriteria mycket väl kan bilda grunden för ett nytt, sakligt grundat rasbegrepp.

Ett sådant rasbegrepp bör även kunna lägga grunden till en ny, internationell utbildningspolitik som baseras på grundvärderingen att var och en av eleverna skall tillåtas att utveckla inom ramen för sina förutsättningar. På detta sätt borde kunna utvecklas en ny pedagogik som sätter den enskilda elevens kunskapsutveckling i centrum.

www.stureerikssonshemsida.n.nu

www.stureerikssonshemsida.n.nu/en-global-strategi-for-systemoptimering

 

NY FORSKNING: En populär tanke i dagens samhälle innebär att vi alla kommer från Afrika och därför i grunden är lika (UT UR AFRIKA - HYPOTESEN). Aktuell forskning har emellertid visat att den vita rasen inte har samma genom (genuppsättning) som afrikaner. Skillnaden ligger i att de individer som utvandrade från Afrika kommit att få betydande inslag av neandertalgener något som genuina afrikaner inte har. Dessutom  har visats att neandertalarna var betydligt mer avancerade än man hitintills trott.

Ytterligare uppblandning av vårt genom via denisovamänniskans genom  visar på ytterligare skillnader mellan afrikaner och den moderna människan.

UT UR AFRIKA-hypotesen har därmed ersatts av en ny hypotes som är förenlig med de fakta som Svante Pääbo och hans forskarlag nyligen presenterat. Därigenom faller den senaste tidens förvånansvärt okritiska, politiserande önskedrömmar om att vi alla är afrikaner och banar vägen för en realistisk hypotes om människans differentiering.  

www.stureerikssonshemsida.n.nu/en-global-strategi-for-systemoptimering